För ungefär en timma sedan avslutade vi vår presentation. Presentationen visade vi upp för hamnbolaget och vissa inbjuda tjänstemän hos kommunen. Den visade vad vi kommit fram till, hur vi arbetat och våra första skissartade förslag till hur vi tänker oss att hamnen kan utvecklas.
Vi fick några mustiga frågor efter presentationen. Vi gjorde vårt bästa för att besvara men i många fall var vi tvungna att lämna frågorna osvarade eftersom vi endast har hunnit att grovt skissera upp en framtida plan för Gamla hamnen. Nu väntar ytterligare 3 månader av arbete med att mejsla fram våra förslag innan vi ska gå upp och försvara arbetet för handledare och studenter vid BTH i Karlskrona.
Utöver det känner jag, nu i skrivandes stund när avfärden står för dörren, att 3 månader kan verkligen rusa iväg. Det känns som att det inte var mer än ett par veckor sedan vi kom hit. Tiden är sällan som klockan eller kalendern visar. Tiden kan stå still, den kan rusa, den kan va ljuv eller mödosam. För oss har tre månader har gått och därtill alldeles för fort. Ett är dock säkert; jag kommer tillbaka - förr eller senare. Vi är inte klara med varandra än, jag och Island.
onsdag 12 maj 2010
tisdag 20 april 2010
Eyjafjallajökull frá Þórólfsfelli, Hvolsvelli og Valahnúk
Här kommer en länk till tre webkameror som är uppsatta runtomkring det nya vulkanutbrottet:
http://eldgos.mila.is/eyjafjallajokull-fra-fimmvorduhalsi/
http://eldgos.mila.is/eyjafjallajokull-fra-fimmvorduhalsi/
lördag 17 april 2010
Länge sedan sist
Vi har varit borta ett tag, från arbetstid och kontorsrum. Våra respektive har nämligen kommit hit och tillsammans ska vi utforska sydvästra Island. Vi har redan hunnit med att upptäcka de tre dragplåstren Thingvellir, Geysir och Gullfoss.
Nu till det mest häpnadsväckande. Som ni blivit meddelade genom nyheter har en ny vulkan (egentligen är det samma vulkan men en ny spricka som spruckit upp) blossat upp. Den är drygt 20 ggr starkare än de tidigare två och ligger belägen under glaciären Eyjafjallajökull. Detta har gjort att stora mängder smältvatten har rusat ner för fjället och fyllt upp Markarfljót (den å som har sina källflöden i glaciären) till bredden. Samma dag som vulkanen fick sitt utbrott under glaciären pratades det om att det strömmade till mellan 10000 och 30000 kubikmeter smältvatten/sek. Ån höjdes med cirka 80 cm och oron väcktes att vattnet skulle riva med sig den bro som går över ån. För att försöka rädda bron grävde de helt resolut av riksväg 1 på två ställen för att skapa överflödeskanaler där smältvattnet kan strömma utan att överbelasta bron.
Vi är dock på säkert avstånd. Vulkanen ligger cirka 15 mil ifrån Reykjavik och dessutom har polisen spärrat av området och evakuerat de människor som är inom det drabbade området. RÄddningsmanskap finns ständigt på plats där det är fara för människor och vad vi vet är det ingen hittills som har omkommit pga. vulkanen eller smältvattnet.
Vi får återkomma med bilder och mer ingående information. Vi är lite "på språng" den här veckan och har svårt att hänga med i nyheterna.
Hoppas ni alla har det bra var än ni är!
Nu till det mest häpnadsväckande. Som ni blivit meddelade genom nyheter har en ny vulkan (egentligen är det samma vulkan men en ny spricka som spruckit upp) blossat upp. Den är drygt 20 ggr starkare än de tidigare två och ligger belägen under glaciären Eyjafjallajökull. Detta har gjort att stora mängder smältvatten har rusat ner för fjället och fyllt upp Markarfljót (den å som har sina källflöden i glaciären) till bredden. Samma dag som vulkanen fick sitt utbrott under glaciären pratades det om att det strömmade till mellan 10000 och 30000 kubikmeter smältvatten/sek. Ån höjdes med cirka 80 cm och oron väcktes att vattnet skulle riva med sig den bro som går över ån. För att försöka rädda bron grävde de helt resolut av riksväg 1 på två ställen för att skapa överflödeskanaler där smältvattnet kan strömma utan att överbelasta bron.
Vi är dock på säkert avstånd. Vulkanen ligger cirka 15 mil ifrån Reykjavik och dessutom har polisen spärrat av området och evakuerat de människor som är inom det drabbade området. RÄddningsmanskap finns ständigt på plats där det är fara för människor och vad vi vet är det ingen hittills som har omkommit pga. vulkanen eller smältvattnet.
Vi får återkomma med bilder och mer ingående information. Vi är lite "på språng" den här veckan och har svårt att hänga med i nyheterna.
Hoppas ni alla har det bra var än ni är!
torsdag 8 april 2010
Hvernig gerum við?
Jag hade tidigare lovat att vi skulle gå in på exploateringstal och markanvändning och mer av sådant begreppsrapande men vi är inte riktigt där ännu. Däremot har vi blivit varse om vissa andra företeelser som är nog så viktiga. Nämligen väderpåverkan och drägliga levnadsmiljöer.
Hamnen är bitvis utskjuten i havsbukten och dess okuperade landskap gör att väder och vind kan härja fritt. Sjömän och fiskeindustrin som finns etablerad bryr sig nog föga om det men hur blir det om man sätter in bostäder i ekvationen? Hur stävjer man vädret och skapar drägliga boendeområden i områden som verkligen, VERKLIGEN, styrs av vädret? Stormar är inte ovanliga utan är något man kan räkna med (läs vindstyrka på 20 m/sek). Räcker det i de fallen med att planera så man bryter "tunneleffekten"?
Ge oss inspiration. Ge oss reflektion. Ge oss era tankar!
Sist och på tal om något helt annat; ett försök till park i närhet till oljedepå (finns inom vårt planområde).
Hamnen är bitvis utskjuten i havsbukten och dess okuperade landskap gör att väder och vind kan härja fritt. Sjömän och fiskeindustrin som finns etablerad bryr sig nog föga om det men hur blir det om man sätter in bostäder i ekvationen? Hur stävjer man vädret och skapar drägliga boendeområden i områden som verkligen, VERKLIGEN, styrs av vädret? Stormar är inte ovanliga utan är något man kan räkna med (läs vindstyrka på 20 m/sek). Räcker det i de fallen med att planera så man bryter "tunneleffekten"?
Ge oss inspiration. Ge oss reflektion. Ge oss era tankar!
Sist och på tal om något helt annat; ett försök till park i närhet till oljedepå (finns inom vårt planområde).
söndag 4 april 2010
Känd från Fysplanbloggen
Kära läsare.
Det har kommit till vår kännedom att vi blivit omnämnda på Fysplanbloggen vilket delvis hedrar oss (vad vi förstår är vi bland de första som blir det) men det innebär även ett ansvar att förmedla mer "planarkitektaktigt" material till er nyfikna.
Låt mig först bara påpeka att även om man släntrat runt på fysplanutbildningen i snart nära ett halv decennium känner man sig fortfarande lika främmande inför planering som dagen då man nervös snubblade in genom dörren till första föreläsningen. Så...vad ska jag förmedla till er go´vänner? Ja, vi kan väl göra en kort uppdatering i vad vi gör just nu.
Vi har sammanställt planeringsförutsättningarna till vårt arbete (vad de är finner ni under inlägget: 'Baby steps, baby steps'). Nu väntar vår teoretiska del samt en analys. Vi har munhuggits om vad det kommer att innebära men tror oss hittat en gyllne medelväg. Eftersom vi tidigare har rest runt i Skånes vidsträckta nejder och tittat på olika hamnar, samt dessutom fördjupat oss i vissa planeringsideologier, tänker vi oss att vi kan göra en teoretisk analys av hamnarna med "ideologiglasögonen" på. Vad vi då kommer fram till kan vi anamma i vårt planskissande... tror vi. Det fina i det hela är att vi genom de Skånska referenshamnarna får konkreta planer på hur en viss ideologi kan te sig vilket hjälper oss när vi försöker skriva ihop en egen idé till hur vi vill planera för det framtida Gamla hamnen.
I nästa inlägg har vi som strävan att ge er "die hard-planerare" lite mer planeringspornografi om t.ex. exploateringstal, byggnadshöjder, rumsligheter och markanvändning.
Tills dess; stay classy fysplan...
Det har kommit till vår kännedom att vi blivit omnämnda på Fysplanbloggen vilket delvis hedrar oss (vad vi förstår är vi bland de första som blir det) men det innebär även ett ansvar att förmedla mer "planarkitektaktigt" material till er nyfikna.
Låt mig först bara påpeka att även om man släntrat runt på fysplanutbildningen i snart nära ett halv decennium känner man sig fortfarande lika främmande inför planering som dagen då man nervös snubblade in genom dörren till första föreläsningen. Så...vad ska jag förmedla till er go´vänner? Ja, vi kan väl göra en kort uppdatering i vad vi gör just nu.
Vi har sammanställt planeringsförutsättningarna till vårt arbete (vad de är finner ni under inlägget: 'Baby steps, baby steps'). Nu väntar vår teoretiska del samt en analys. Vi har munhuggits om vad det kommer att innebära men tror oss hittat en gyllne medelväg. Eftersom vi tidigare har rest runt i Skånes vidsträckta nejder och tittat på olika hamnar, samt dessutom fördjupat oss i vissa planeringsideologier, tänker vi oss att vi kan göra en teoretisk analys av hamnarna med "ideologiglasögonen" på. Vad vi då kommer fram till kan vi anamma i vårt planskissande... tror vi. Det fina i det hela är att vi genom de Skånska referenshamnarna får konkreta planer på hur en viss ideologi kan te sig vilket hjälper oss när vi försöker skriva ihop en egen idé till hur vi vill planera för det framtida Gamla hamnen.
I nästa inlägg har vi som strävan att ge er "die hard-planerare" lite mer planeringspornografi om t.ex. exploateringstal, byggnadshöjder, rumsligheter och markanvändning.
Tills dess; stay classy fysplan...
torsdag 1 april 2010
April, april! Vi ger tummen upp för...
...Västerbottenkurirens aprilskämt: "Fyrbarnspappan".
Finns att beskåda här:
http://vk.se/Article.jsp?article=340911
Galet bra...
Finns att beskåda här:
http://vk.se/Article.jsp?article=340911
Galet bra...
tisdag 30 mars 2010
Vad har Jesus med påsken att göra?
Många frågar sig kanske vad Jesus har med påsken att göra när det är egentligen är påskkärringarnas resa till Blåkulla vi firar. Eller är det påskharen? Eller är det en djupt förankrad uråldrig hyllning till vårens ankomst? Är det för att solen kommer tillbaka som påsken är gul?
Enligt gammal svensk sed firar vi påsk i minnet av Jesu lidande och uppståndelse. Ordet "påsk" bygger på det gamla hebreeiska ordet "pasach" som betyder "gå förbi". Högtiden pasach bygger på historien om israeliternas uttåg ur Egypten under ledning av Moses. Den uppmärksammar den händelse när israeliterna strök blod på sina dörrposter för att dödsängeln skulle "gå förbi" deras hem under den sista plågan som drabbade Egypten innan farao släppte taget om sitt israeliska slavfolk. Den judiska påsken, pasach, kallas också för "det osyrade brödets högtid" och firas under ungefär samma tid som vår kristna påsk.
I den kristna påsken är det närmast Kristus uppoffring för världen som firas. Detta görs under några dagar under den så kallade påskveckan. En kort resumé till vad vi firar under dessa dagarna kommer här nedan:
"Palmsöndagen; Jesus rider in i Jerusalem på ett åsneföl.
Måndag; Månglarna drivs av Jesus från templet.
Tisdag; Frågor kommer om skatt (!) och uppståndelsen när Jesus undervisar i templet.
Onsdag; Judas vänder sig till översteprästerna.
Skärtorsdagen; Jesus äter påskmåltiden med sina lärjungar och instiftar nattvarden. Han grips senare på kvällen av tempelvakten och romerska soldater.
Långfredag; Jesus förhörs och trakasseras. Petrus förnekar Jesus. Judas ångrar att han förrått Jesus. Senare bär Jesus sitt kors till Golgata, korsfästes, dör och begravs.
Påskafton – lördag; Översteprästerna går till Pilatus för att försäkra sig om att graven vaktas.
Påskdagen – söndag; Jesus uppstår och visar sig för kvinnorna. Vaktstyrkan berättar att graven är tom. Jesus uppenbarar sig för lärjungarna i Jerusalem. Två lärjungar på väg till Emmaus möter den Uppståndne.
Annandag påsk – måndag; Påskdagens stora betydelse har fått denna extra firningsdag. Även Jul och Pingst har var sin annandag. Annandag pingst har numera fått vika som helgdag till förmån för Nationaldagen"
(http://www.alltomstoruman.se/default.asp?pageid=21084. Författare R.Thellbro).
Det är alltså inte påskkärringarna vi först och främst firar. Eller? Traditionen med påskkärringar tros ha kommit från den häxjakt som var som intensivast i Sverige under slutet på 1600-talet. Det var cirka 300 personer som avrättades efter att ha ansetts ha rest till djävulens gästabud på en gård som låg ofta antogs låg i Blåkulla. Resan påbörjades mellan onsdagen (dymmelonsdagen) eller skärtorsdagen och häxorna kom hem igen på natten mellan påskaftonen och påskdagen. Traditionen att klä ut sig till påskkärring och gå från gård till gård som tiggare var mest utbredd i Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland och det gjordes speciellt under påskaftonen. Man vet inte med säkerhet när traditionen uppkom (http://hogtider.wordpress.com/2007/04/05/varifran-kommer-traditionen-med-paskkarringar/).
Hur är det med påskharen då? Jag är nog inte rätt man att reda ut den frågan. Av vad jag hört och läst är traditionen om påskharen som lägger ägg en tradition som hyllar vårens ankomst genom två signifikanta fruktbarhetssymboler: haren och ägget. Haren är, som alla nog vet, en ivrig förökare och att han förknippas med fruktbarhet är nog inget som höjer ögonbrynen hos någon. Ägget, som till sin funktion är en livsbärare, är kanske en symbol för något som slutligen spricker ut i liv och och tar den nyfödde in i denna vår värld. Att vi däremot äter så mycket ägg under påsken beror förmodligen på gammal sedvänja som grundar sig i den gamla fastetraditionen. Under den kristna fastetiden* åt man inte ägg vilket gjorde att man sparade äggen fram till påsken (och egentligen till dess att man kunde fira Kristi uppståndelse under påskaftonen) då man firade denna högtid med att frossa i sig allt av det man gjort avkall på under fastan. Till saken hör att när våren gjorde sig gällande började hönsen också att värpa mer ägg.
Att påsken är gul är ännu en gåta. Jag väljer att tro på vad Ulrika Ljungbladh skriver om det i tidningen Spira. Hon menar att det är en symbolisk färg som återspeglar att solen återkommit efter den mörka vintern.
*Fastetiden kommer i kristen tradition innan påsken, tänk på julvisan "Nu är det jul igen" där texten i slutet lyder: "...och julen varar än till påsken - men det var inte sant, men det var inte sant för däremellan kommer fastan").
Enligt gammal svensk sed firar vi påsk i minnet av Jesu lidande och uppståndelse. Ordet "påsk" bygger på det gamla hebreeiska ordet "pasach" som betyder "gå förbi". Högtiden pasach bygger på historien om israeliternas uttåg ur Egypten under ledning av Moses. Den uppmärksammar den händelse när israeliterna strök blod på sina dörrposter för att dödsängeln skulle "gå förbi" deras hem under den sista plågan som drabbade Egypten innan farao släppte taget om sitt israeliska slavfolk. Den judiska påsken, pasach, kallas också för "det osyrade brödets högtid" och firas under ungefär samma tid som vår kristna påsk.
I den kristna påsken är det närmast Kristus uppoffring för världen som firas. Detta görs under några dagar under den så kallade påskveckan. En kort resumé till vad vi firar under dessa dagarna kommer här nedan:
"Palmsöndagen; Jesus rider in i Jerusalem på ett åsneföl.
Måndag; Månglarna drivs av Jesus från templet.
Tisdag; Frågor kommer om skatt (!) och uppståndelsen när Jesus undervisar i templet.
Onsdag; Judas vänder sig till översteprästerna.
Skärtorsdagen; Jesus äter påskmåltiden med sina lärjungar och instiftar nattvarden. Han grips senare på kvällen av tempelvakten och romerska soldater.
Långfredag; Jesus förhörs och trakasseras. Petrus förnekar Jesus. Judas ångrar att han förrått Jesus. Senare bär Jesus sitt kors till Golgata, korsfästes, dör och begravs.
Påskafton – lördag; Översteprästerna går till Pilatus för att försäkra sig om att graven vaktas.
Påskdagen – söndag; Jesus uppstår och visar sig för kvinnorna. Vaktstyrkan berättar att graven är tom. Jesus uppenbarar sig för lärjungarna i Jerusalem. Två lärjungar på väg till Emmaus möter den Uppståndne.
Annandag påsk – måndag; Påskdagens stora betydelse har fått denna extra firningsdag. Även Jul och Pingst har var sin annandag. Annandag pingst har numera fått vika som helgdag till förmån för Nationaldagen"
(http://www.alltomstoruman.se/default.asp?pageid=21084. Författare R.Thellbro).
Det är alltså inte påskkärringarna vi först och främst firar. Eller? Traditionen med påskkärringar tros ha kommit från den häxjakt som var som intensivast i Sverige under slutet på 1600-talet. Det var cirka 300 personer som avrättades efter att ha ansetts ha rest till djävulens gästabud på en gård som låg ofta antogs låg i Blåkulla. Resan påbörjades mellan onsdagen (dymmelonsdagen) eller skärtorsdagen och häxorna kom hem igen på natten mellan påskaftonen och påskdagen. Traditionen att klä ut sig till påskkärring och gå från gård till gård som tiggare var mest utbredd i Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland och det gjordes speciellt under påskaftonen. Man vet inte med säkerhet när traditionen uppkom (http://hogtider.wordpress.com/2007/04/05/varifran-kommer-traditionen-med-paskkarringar/).
Hur är det med påskharen då? Jag är nog inte rätt man att reda ut den frågan. Av vad jag hört och läst är traditionen om påskharen som lägger ägg en tradition som hyllar vårens ankomst genom två signifikanta fruktbarhetssymboler: haren och ägget. Haren är, som alla nog vet, en ivrig förökare och att han förknippas med fruktbarhet är nog inget som höjer ögonbrynen hos någon. Ägget, som till sin funktion är en livsbärare, är kanske en symbol för något som slutligen spricker ut i liv och och tar den nyfödde in i denna vår värld. Att vi däremot äter så mycket ägg under påsken beror förmodligen på gammal sedvänja som grundar sig i den gamla fastetraditionen. Under den kristna fastetiden* åt man inte ägg vilket gjorde att man sparade äggen fram till påsken (och egentligen till dess att man kunde fira Kristi uppståndelse under påskaftonen) då man firade denna högtid med att frossa i sig allt av det man gjort avkall på under fastan. Till saken hör att när våren gjorde sig gällande började hönsen också att värpa mer ägg.
Att påsken är gul är ännu en gåta. Jag väljer att tro på vad Ulrika Ljungbladh skriver om det i tidningen Spira. Hon menar att det är en symbolisk färg som återspeglar att solen återkommit efter den mörka vintern.
"Med undantag för långfredagen då allt är sorgligt svart är det vitt som dominerar kristendomens påsk. Vitt är glädjens färg. Ja, åtminstone i kyrkan, annars förknippar folk nog inte vitt med andra fester än bröllop.
Då är det annat med gult. Färgen påminner om solens varma strålar, sprider glädje och optimism. Gult är energi och gör oss alerta, verbala och snabbtänkta.
Enligt gammal tradition kunde den morgonpigge se hur solen vid soluppgången på påskdagens morgon dansade av ren glädje över påskens händelser. Inte bara Jesus uppstår i påsk, även naturen vaknar till liv. Det frusna tinar av vårsolens värmande strålar. Vid husväggar står människor med ansiktena mot solen och bara njuter.
Kanske inte så konstigt att vi ger varandra gula blommor som betyder ”Du är solen i mitt liv”. De gula blommorna hos blomsterhandlarna dominerar mer till påsk än de röda gör till jul." (http://www.tidningenspira.com/artikel.php?id=319. Författare: U. Ljungbladh)
Då är det annat med gult. Färgen påminner om solens varma strålar, sprider glädje och optimism. Gult är energi och gör oss alerta, verbala och snabbtänkta.
Enligt gammal tradition kunde den morgonpigge se hur solen vid soluppgången på påskdagens morgon dansade av ren glädje över påskens händelser. Inte bara Jesus uppstår i påsk, även naturen vaknar till liv. Det frusna tinar av vårsolens värmande strålar. Vid husväggar står människor med ansiktena mot solen och bara njuter.
Kanske inte så konstigt att vi ger varandra gula blommor som betyder ”Du är solen i mitt liv”. De gula blommorna hos blomsterhandlarna dominerar mer till påsk än de röda gör till jul." (http://www.tidningenspira.com/artikel.php?id=319. Författare: U. Ljungbladh)
*Fastetiden kommer i kristen tradition innan påsken, tänk på julvisan "Nu är det jul igen" där texten i slutet lyder: "...och julen varar än till påsken - men det var inte sant, men det var inte sant för däremellan kommer fastan").
fredag 26 mars 2010
Fredagsku(s)l(igt)
Idag började som vilken dag som helst. Strax efter nio kom jag in på kontoret och satte mig. Därefter kom Martin... sen en Martin till... en Martin till... två Martin till... en till... en till... och till sist en liten miniatyr Martin.
Jag har inte vågat fråga vad som händer men alla arbetar bra och det råder febril verksamhet på kontoret. Alla, förutom miniatyr-Martin, verkar idogna. Den lille är mest krävande och vill bara bli buren. Han nyser också rätt ofta och skrämmer samtidigt sig själv eftersom det kommer så tvärt och låter så högt.
Jag har valt att döpa alla nytillkomna Martinare efter vilka Barbapapa-karaktärer de liknar mest, det blev:
- Martin-stark
- Martin-zoo
- Martin-bok
- Martin-skön
- Martin-fin
- Martin-flink
- Martin-lala
- och lille Martin-krav (för att han kräver och tigger hela tiden)
Jag har inte vågat fråga vad som händer men alla arbetar bra och det råder febril verksamhet på kontoret. Alla, förutom miniatyr-Martin, verkar idogna. Den lille är mest krävande och vill bara bli buren. Han nyser också rätt ofta och skrämmer samtidigt sig själv eftersom det kommer så tvärt och låter så högt.
Jag har valt att döpa alla nytillkomna Martinare efter vilka Barbapapa-karaktärer de liknar mest, det blev:
- Martin-stark
- Martin-zoo
- Martin-bok
- Martin-skön
- Martin-fin
- Martin-flink
- Martin-lala
- och lille Martin-krav (för att han kräver och tigger hela tiden)
onsdag 24 mars 2010
Baby steps, baby steps...
Efter några blåsiga och kalla dagar har våren så sakteliga kommit till Island. Martin hittade en köldtrotsig buske igår som fått nog av vintern och valt att spricka fram med blygsamma små gröna blad. Jag bugade djupt inför busken och önskade den lycka till. Martin hälsade den välkommen till sommaren genom att behärskat och gentlemannamässigt lyfta på mösskanten och nicka artigt mot den.
Det mildare vädret, och framför allt solskenet har väckt liv i mig igen. Jag och Island har haft vårt första bråk. Vi har sagt saker vi inte menat, vi har sårat, ignorerat och pikat varandra, men med värmen kom även kärleken för varandra tillbaka. Nu leker livet igen. Älska, glömma och förlåta - livet stora gåta.
Arbetet går framåt, men med små steg i rätt riktning - baby steps. Vi har i veckor suttit och letat fram och sammanställt planeringsförutsättningarna. De är:
- Hamnens historia och betydelse för islänningar
- Reykjaviks ÖP och tidigare ställningstaganden
- Geotekniska förhållanden och markbeskaffenhet samt förorenad mark
- Växt- och djurliv
- Skyddade områden och kulturminnen
- Bebyggelse
- Infrastruktur och trafik
- Verksamheter och service, både offentlig och privat
- Klimataspekter (inkl. havet och tidvatten)
- Markägoförhållanden
Nu börjar vi se slutet på planeringsförutsättningarna och förhoppningen är att vi kan hugga in på nästa del i början på nästa vecka. Då är det teoretisk utgångspunkt och analys som gäller. Vi ska försöka reda ut hur marken används, hur den kan användas och hur stora delar av området som måste användas om fiskeverksamheten (och andra verksamheter) ska finnas kvar. Den teoretiska utgångspunkten ska formuleras med stöd från tre olika planeringsideologier (trädgårdsstaden, ny urbanism och den kompakta staden). Hur det ska gå till vet vi ännu inte men vi hoppas att inom en snar framtid bli slagen av ett tillstånd av total förståelse av hur det ska göras. Under har ju skett förr... tror vi...
Idag ser dagsformen ut så här:
(obs. bilden är något retuscherad)
Det mildare vädret, och framför allt solskenet har väckt liv i mig igen. Jag och Island har haft vårt första bråk. Vi har sagt saker vi inte menat, vi har sårat, ignorerat och pikat varandra, men med värmen kom även kärleken för varandra tillbaka. Nu leker livet igen. Älska, glömma och förlåta - livet stora gåta.
Arbetet går framåt, men med små steg i rätt riktning - baby steps. Vi har i veckor suttit och letat fram och sammanställt planeringsförutsättningarna. De är:
- Hamnens historia och betydelse för islänningar
- Reykjaviks ÖP och tidigare ställningstaganden
- Geotekniska förhållanden och markbeskaffenhet samt förorenad mark
- Växt- och djurliv
- Skyddade områden och kulturminnen
- Bebyggelse
- Infrastruktur och trafik
- Verksamheter och service, både offentlig och privat
- Klimataspekter (inkl. havet och tidvatten)
- Markägoförhållanden
Nu börjar vi se slutet på planeringsförutsättningarna och förhoppningen är att vi kan hugga in på nästa del i början på nästa vecka. Då är det teoretisk utgångspunkt och analys som gäller. Vi ska försöka reda ut hur marken används, hur den kan användas och hur stora delar av området som måste användas om fiskeverksamheten (och andra verksamheter) ska finnas kvar. Den teoretiska utgångspunkten ska formuleras med stöd från tre olika planeringsideologier (trädgårdsstaden, ny urbanism och den kompakta staden). Hur det ska gå till vet vi ännu inte men vi hoppas att inom en snar framtid bli slagen av ett tillstånd av total förståelse av hur det ska göras. Under har ju skett förr... tror vi...
Idag ser dagsformen ut så här:
(obs. bilden är något retuscherad)tisdag 23 mars 2010
"Morgon mellan fjällen..."
I början av tiden här på Island var det fortfarande mörkt om morgnarna när vi stegade från dörr till busshållplats. Idag överraskades vi av en klart skinande sol som stack illa i våra morgontrötta ögon. Dagarna blir visst 6min längre för var dygn som går.
måndag 22 mars 2010
Eldgos í Eyjafjallajökli
Som många nu har blivit varse har en vulkan återigen fått utbrott här på Island. Denna gång har det skett i Eyjafjallajökul, ett fjäll/glaciärområde cirka 15 mil från Reykjavik. Det har sedan veckor tillbaka varit oroväckande jordskalv i området och forskarna har varnat om att vulkanen möjligen kan få ett utbrott. Tack vare förberedelser och varsamhet har därför de boende i området evakuerats.
Vulkanen, som vi förstått det, är av ett lugnare slag än de mer vildsinta vulkanerna som till exempel Hekla. Dessutom brast vulkanen upp ur fjället i Fimmvörduhals mitt mellan de två glaciärerna (jöklarna) Eyjafjallajökull och Mýrdalsjökull och inte under en jökel som forskarna hade befarat. Det har lett till att de förväntade smältvattensstörtfloderna inte blev så fruktansvärda som man tidigare hade trott.
Anledningen till att vulkanen fick sitt utbrott där beror på att området ligger vid den atlantiska kontinetalsprickan, som förutom att den delar Island och skapar ett högaktivt vulkanområde i landet även delar världen mellan den europeiska kontinentalplattan och den amerikanska kontinentalplattan.
Sist vulkanen vid Eyjafjallajökull fick utbrott var 1823. Vi känner oss hedrade att få uppleva dess uppvaknande då den tydligen har ett mer eller mindre törnrosasömn-beteende.
Här nedan finner ni länkar till mer information och bilder på vulkanutbrottet (vulkanutbrott heter eldgos på isländska):
http://www.mbl.is/mm/frettir/innlent/2010/03/22/gosoroi_eykst_a_ny/?ref=morenews
http://www.dn.se/nyheter/varlden/islanningar-evakuerades-efter-vulkanutbrott-1.1065026
http://www.dn.se/webbtv/nyheter/hundratals-flyr-islandsk-vulkan-1.1064950
http://www.ruv.is/flokkar/hamfarir/eldgos-fimmvorduhalsi
Vulkanen, som vi förstått det, är av ett lugnare slag än de mer vildsinta vulkanerna som till exempel Hekla. Dessutom brast vulkanen upp ur fjället i Fimmvörduhals mitt mellan de två glaciärerna (jöklarna) Eyjafjallajökull och Mýrdalsjökull och inte under en jökel som forskarna hade befarat. Det har lett till att de förväntade smältvattensstörtfloderna inte blev så fruktansvärda som man tidigare hade trott.
Anledningen till att vulkanen fick sitt utbrott där beror på att området ligger vid den atlantiska kontinetalsprickan, som förutom att den delar Island och skapar ett högaktivt vulkanområde i landet även delar världen mellan den europeiska kontinentalplattan och den amerikanska kontinentalplattan.
Sist vulkanen vid Eyjafjallajökull fick utbrott var 1823. Vi känner oss hedrade att få uppleva dess uppvaknande då den tydligen har ett mer eller mindre törnrosasömn-beteende.
Här nedan finner ni länkar till mer information och bilder på vulkanutbrottet (vulkanutbrott heter eldgos på isländska):
http://www.mbl.is/mm/frettir/innlent/2010/03/22/gosoroi_eykst_a_ny/?ref=morenews
http://www.dn.se/nyheter/varlden/islanningar-evakuerades-efter-vulkanutbrott-1.1065026
http://www.dn.se/webbtv/nyheter/hundratals-flyr-islandsk-vulkan-1.1064950
http://www.ruv.is/flokkar/hamfarir/eldgos-fimmvorduhalsi
onsdag 17 mars 2010
Scener ur ett examenskap.
"Smekmånaden" är över. Vardagen har tagit vid och den malande vardagsklockans gäckande tideräkning står den skärrade studenten upp i halsen. Examensarbete är lätt att förstå i teorin, att konceptet ligger i att ge prov på insikt och färdighet genom ett avslutande diplomarbete, men hur skall det te sig i praktisk mening? Vad är meningen egentligen - och vad ger det annat än ett bläckpräntat bevis på samhällsnyttig duglighet? Sex månader av kval, krystade prestationer och ett mellanmänskligt spel av inövade artighetsfraser och bollkastande av indoktrinerade fackmässiga begrepp?
Studiebubblan har brustit. Explosionen förled i tysthet men uppmärksammades icke desto mindre av oss båda. Det har skapat ett vakuum mellan oss som vi i nöd har tvingats fylla med ordvitsar och överansträngda vänskapsyttringar:
- "Ska jag hämta kaffet?"
- "Nej men det är alldeles för mycket begärt! Sitt kvar du, jag ordnar det!"
- "Nej men ånej! Sitt kvar du, jag måste ändå få röra lite på mig."
- "Jag tyckte precis du sa att du hade träningsvärk?"
- "Eh.... ja..."
En olidlig tystnad infaller med mätbar exakthet när vi väl försöker punktera vakuumet. Rummet krymper, väggarna kommer närmre och luften blir spänd, stinn och tjock att andas. Ordväxlingen byter skepnad och tar färg av stämningen:
- "Nu är det så här det blir; jag går och hämtar kaffet och du sitter kvar - förstått!?"
- "Går du iväg efter de där sumpkaffet kan jag inte lova att din cd-rom fungerar när du kommer tillbaka."
Examenskapet börjar bli tungt att bära. Jag har märkt tydliga förändringar hos oss båda. Martins ansikte har blivit djupt fårat och han har fått en dimmig, likgiltig blick. Hans axlar och skuldror har sjunkit ihop, som om han axlats av ett allt för stort ok. Ibland bryter han tystnaden genom att plocka upp telefonen och prata livfullt och glatt. Det oroväckande i sammanhanget är att telefonen har varit urkopplad sedan ett par veckor tillbaka.
I dag döljs himlen av tjocka molnslöjor som driver sävligt över himlavalvet. I slutet av veckan lovas det vackert väder. Kanske solen strålar kan återuppväcka den studielust som falnat och åter tända den gnistan som tidigare brann så klart i våra ögon.
Studiebubblan har brustit. Explosionen förled i tysthet men uppmärksammades icke desto mindre av oss båda. Det har skapat ett vakuum mellan oss som vi i nöd har tvingats fylla med ordvitsar och överansträngda vänskapsyttringar:
- "Ska jag hämta kaffet?"
- "Nej men det är alldeles för mycket begärt! Sitt kvar du, jag ordnar det!"
- "Nej men ånej! Sitt kvar du, jag måste ändå få röra lite på mig."
- "Jag tyckte precis du sa att du hade träningsvärk?"
- "Eh.... ja..."
En olidlig tystnad infaller med mätbar exakthet när vi väl försöker punktera vakuumet. Rummet krymper, väggarna kommer närmre och luften blir spänd, stinn och tjock att andas. Ordväxlingen byter skepnad och tar färg av stämningen:
- "Nu är det så här det blir; jag går och hämtar kaffet och du sitter kvar - förstått!?"
- "Går du iväg efter de där sumpkaffet kan jag inte lova att din cd-rom fungerar när du kommer tillbaka."
Examenskapet börjar bli tungt att bära. Jag har märkt tydliga förändringar hos oss båda. Martins ansikte har blivit djupt fårat och han har fått en dimmig, likgiltig blick. Hans axlar och skuldror har sjunkit ihop, som om han axlats av ett allt för stort ok. Ibland bryter han tystnaden genom att plocka upp telefonen och prata livfullt och glatt. Det oroväckande i sammanhanget är att telefonen har varit urkopplad sedan ett par veckor tillbaka.
I dag döljs himlen av tjocka molnslöjor som driver sävligt över himlavalvet. I slutet av veckan lovas det vackert väder. Kanske solen strålar kan återuppväcka den studielust som falnat och åter tända den gnistan som tidigare brann så klart i våra ögon.
måndag 15 mars 2010
Junker Thellbro informerar.
Imorgon har vi spenderat en hel kalendermånad här på Island. En kort resumé, eller pre memoria om ni så vill, av vårt arbete följer här nedan.
De första två veckorna av vår tid här på skrifstofan (läs: kontoret) präglades av en kvalificerad ambivalens kring hur vi skulle greppa vår uppgift. För att komma igång föll vi tillbaka till att skapa listor på nödvändig information som vi tänkte oss behöva för vårt arbete. Det ledde till studiebesök på både trafikkontoret på Reykjavik kommun och hos Svenska ambassaden, litteratursökning på bokasafn (läs: biblioteket), försök till områdesinventering, nagelfarande av kontorsbibliteket, djupdykningar i isländska väder- och geotekniska rapporter, samt några ansatser till kvalitativa samtal med islänningar om hur den isländska kulturen och folklivet är.
Veckan därefter fick vi även tillfället att presenter oss och vår utbildning för 3:e års ingenjörsstudenter vid Háskóli Islands (Islands universitet). Det var deras planerarprofessor som bjöd in oss. Han var mycket intresserad av vår utbildning och ville således att vi skulle presentera den för hans studenter eftersom de nu i vår ska söka vidare till någon masterutbildning. Vidare studiebesök hos kommunen och rundresor i området och dess omnejd bokades också. Frågan vi ställer oss är om vi någonsin kommer känna oss redo att sätta pennan mot pappret och självsäker kunna skissa fram ett förslag. Vet man någonsin så mycket att man vågar påstå att man gör något fullkomligt rätt?
Som det är just nu har vår info-lista lett fram till att vi formligen står upp till knäna i böcker, rapporter och allsköns publicerat material om Island, Reykjavik och Gamla hamnen. Skisspennorna, skisspappret och kartmaterialet ligger orört på bänken intill oss i väntan på att vi ska bli på det klara med planeringsförutsättningarna (om det någonsin kommer att inträffa). Vi räknar med att vi kommer behöva minst 3 veckor till innan vi kan kasta oss in i design charletten, krypa in i vår kreativa borg, och teckna fram ett första förslag på hur den Gamla hamnen kan utvecklas i framtiden.
Så här ser dagformen ut idag:
De första två veckorna av vår tid här på skrifstofan (läs: kontoret) präglades av en kvalificerad ambivalens kring hur vi skulle greppa vår uppgift. För att komma igång föll vi tillbaka till att skapa listor på nödvändig information som vi tänkte oss behöva för vårt arbete. Det ledde till studiebesök på både trafikkontoret på Reykjavik kommun och hos Svenska ambassaden, litteratursökning på bokasafn (läs: biblioteket), försök till områdesinventering, nagelfarande av kontorsbibliteket, djupdykningar i isländska väder- och geotekniska rapporter, samt några ansatser till kvalitativa samtal med islänningar om hur den isländska kulturen och folklivet är.
Veckan därefter fick vi även tillfället att presenter oss och vår utbildning för 3:e års ingenjörsstudenter vid Háskóli Islands (Islands universitet). Det var deras planerarprofessor som bjöd in oss. Han var mycket intresserad av vår utbildning och ville således att vi skulle presentera den för hans studenter eftersom de nu i vår ska söka vidare till någon masterutbildning. Vidare studiebesök hos kommunen och rundresor i området och dess omnejd bokades också. Frågan vi ställer oss är om vi någonsin kommer känna oss redo att sätta pennan mot pappret och självsäker kunna skissa fram ett förslag. Vet man någonsin så mycket att man vågar påstå att man gör något fullkomligt rätt?
Som det är just nu har vår info-lista lett fram till att vi formligen står upp till knäna i böcker, rapporter och allsköns publicerat material om Island, Reykjavik och Gamla hamnen. Skisspennorna, skisspappret och kartmaterialet ligger orört på bänken intill oss i väntan på att vi ska bli på det klara med planeringsförutsättningarna (om det någonsin kommer att inträffa). Vi räknar med att vi kommer behöva minst 3 veckor till innan vi kan kasta oss in i design charletten, krypa in i vår kreativa borg, och teckna fram ett första förslag på hur den Gamla hamnen kan utvecklas i framtiden.
Så här ser dagformen ut idag:
tisdag 9 mars 2010
Sála á Ísland (Islands själ)
Tre arbetsveckor har flytt och lämnat intet annat än hågkomst och minnen efter sig. Tiden skyr lätt när man har mycket i åstundan och förväntan, vilket vi erfarit ity dagarna kommit och gått och endast låtit sig märkas när man väl ska orientera sig i kalendern och fingret får svepa vida över bladet.
Emellertid har vi vunnit vänskap med både personalen och landet. Att bekanta sig med ett land är mycket likt att stifta bekantskap med en främling. Kommer man på besök blir man oftast stående i dörröppningen och bidar på en inbjudande gest innan man dristar sig till att stiga in. När man kommer in i farstukvisten börjar man skönja husgeråden, bohaget, grannlåten och vad främlingen håller för kärt och omger sig med. Vi har kommit dithän att vi står i farstun till Island.
Även om Island och Sverige delar ett gemensamt arv som nordiska bröder finns det dock märkbara skillnader. Islänningen är beslutsam, rättfram och har en beundransvärd styrka. Med ödmjukhet och utan högmod visar de en okuvlighet och tilltro på sig själva och sitt land som förbryllar och som jag sällan skådat annat än hos glesbygdsfolk. De är därutöver mer sällskapligt och vänligt lagda. Där vi svenskar har för vana att stå uppemot 2 meter från varandra när vi samtalar är det gängse tradition att islänningarna inte står mer än 1/2 meter från den som de talar med. Gestikuleringar och vänskapliga ryggdunkar hör till ett vardagligt samtal om väder och vind, varför vi svenskar i jämförelse kan verka loja, lama och hämmade.
Nu väntar vi med spänning att få bjudas längre in i stugan och gå rum efter rum och alltomsider stifta närmare bekantskap med Island. Hon är hövlig och proper men vi har hört om hennes historia och kärlek för dystra och mörka kväden. Vi tror dock att vi kan ackompanjera henne taktfullt och självsäkert med vår svenska vemodighet.
Emellertid har vi vunnit vänskap med både personalen och landet. Att bekanta sig med ett land är mycket likt att stifta bekantskap med en främling. Kommer man på besök blir man oftast stående i dörröppningen och bidar på en inbjudande gest innan man dristar sig till att stiga in. När man kommer in i farstukvisten börjar man skönja husgeråden, bohaget, grannlåten och vad främlingen håller för kärt och omger sig med. Vi har kommit dithän att vi står i farstun till Island.
Även om Island och Sverige delar ett gemensamt arv som nordiska bröder finns det dock märkbara skillnader. Islänningen är beslutsam, rättfram och har en beundransvärd styrka. Med ödmjukhet och utan högmod visar de en okuvlighet och tilltro på sig själva och sitt land som förbryllar och som jag sällan skådat annat än hos glesbygdsfolk. De är därutöver mer sällskapligt och vänligt lagda. Där vi svenskar har för vana att stå uppemot 2 meter från varandra när vi samtalar är det gängse tradition att islänningarna inte står mer än 1/2 meter från den som de talar med. Gestikuleringar och vänskapliga ryggdunkar hör till ett vardagligt samtal om väder och vind, varför vi svenskar i jämförelse kan verka loja, lama och hämmade.
Nu väntar vi med spänning att få bjudas längre in i stugan och gå rum efter rum och alltomsider stifta närmare bekantskap med Island. Hon är hövlig och proper men vi har hört om hennes historia och kärlek för dystra och mörka kväden. Vi tror dock att vi kan ackompanjera henne taktfullt och självsäkert med vår svenska vemodighet.
lördag 27 februari 2010
Lördag, andra veckan...
Vår hem väg ser inte bättre ut än så här. Själv tror jag inte att ögat kan vänja sig med det, ni får avgöra själv.
Idag var vi vid en gammal kvarn här i Mosfellsbaer, Àlafoss (uttalas Aulafoss). Nuförtiden har de en outlet där och säljer bland annat ullkläder. Vi tog tillfället i akt att köpa varsin isländsk ulltröja.
Därefter gick vi till badhuset som ligger allra närmast (drygt 20min gångväg från vårt gästhem) och njöt av geotermikens värmande energi. Att bada i 40-gradigt vatten medan grova snöflingor faller tungt mot marken är nästan magiskt. Ni borde prov´at.
Idag var vi vid en gammal kvarn här i Mosfellsbaer, Àlafoss (uttalas Aulafoss). Nuförtiden har de en outlet där och säljer bland annat ullkläder. Vi tog tillfället i akt att köpa varsin isländsk ulltröja.
Därefter gick vi till badhuset som ligger allra närmast (drygt 20min gångväg från vårt gästhem) och njöt av geotermikens värmande energi. Att bada i 40-gradigt vatten medan grova snöflingor faller tungt mot marken är nästan magiskt. Ni borde prov´at.
fredag 26 februari 2010
Problem på hemvägen
Längsefter vägen hem hade fick vi ömsom krypa ömsom pulsa fram över områden där vinden sopat ihop snön till ett metertjockt täcke.
torsdag 25 februari 2010
Hernän snög´e, henne bäre vrak ne..
Jo, för den som är bekant med vilhelminamålet förstår att det snöar ymnigt här i Reykjavik. Kall, lätt snö som drevar och gör vägarna spåriga och bromsar upp trafiken till och från staden. Misstolka mig inte, det är inget kaos i staden. Islänningarna verkar vana, de tar det med en klackspark och huttrar muntert i den vinddrivna snöröken.
Bestu kvaedja!
Bestu kvaedja!
fredag 19 februari 2010
Island växer...
...i mina ögon.
Det lilla landet och ö-riket, långt bort från närmaste kontinent, utkastat i havet och många gånger förbisett av oss andra nordbor, ger inte bara en häftig och överraskat känslosvallande försmak utan en dröjande mersmak. Folken är idel trevliga, landet andas friskhet och ögonen gottas i omgivningarna. Må va min förkärlek till de karga fjällnejderna men landet har allt; värme och kyla, djupa fjällomsluta fjordar och milsvida öppna hedar, rykande källor och isbeklädda toppar. Vad mer kan man önska sig? På solstekta stränder med vajande palmer frodas lättja och omoral, ett liv på vindpinade låglandshedar invid höga fjällstup är däremot karaktärsdanande. Bättre än så kan jag inte uttrycka den känsla jag får när jag låter blicken vila över landskapet och fyller lungorna med den kalla, friska glaciärluften som om kvällarna rusar ner från fjällandet.
Vad har hänt i veckan då? Jo, vi har lärt oss lite isländska, strosat runt i Reykjavik (läs: styrts runt av vindbyar), börjat få en uppfattning om hur staden är uppbyggd, bekantat oss med kontoret och personalen, hittat genvägar från och till bussen och dessutom planerat upp helgen.
Någon egentligt mätbart arbete har vi inte utfört utan det har mer eller mindre handlat om att få en förståelse av vad vi ska göra och hur vi vill att det ska bli.
Till helgen har vi för avsikt att bestiga Esjan. Ända sedan berget kom inom vårt synfält har vi haft tankar på att bestiga det. Berget kan ni se här nedan, bilden längst upp på inlägget "...omgivningarna". Enligt utsago finns det stigar upp till toppen som vi kan ta. För en karl med bra kondition ska det ta ungefär en timme att ta sig upp på det. Vi planerar att det kommer ta en dag för oss. Bildbevis på bergsbestigningen kommer senare.
Sist, men inte minst, veckans isländska glosor (vad vi har lärt oss):
("Þ" uttalas som "th" i "that" medan "ð" uttalas som "th" i "think", eller som islänningarna säger: "som ett blött 't' ")
Lyknilsorð = lösenord
Staukkar = grabbar (antar vi att det betyder. Det är vad de säger på kontoret när de ropar efter oss)
Gaman = när något är roligt (antar att den svenska versionen är "gamman")
Floð = flod (när det gäller tidvatten)
Fjara = ebb
Goðan daginn = goddag
Ódyr = billig
Luð = tomt (antar att den svenska versionen är "lott" som i jordlott eller kolonilott)
Þráðlaus (vet inte om stavningen är rätt) = trådlöst (om internet)
Det lilla landet och ö-riket, långt bort från närmaste kontinent, utkastat i havet och många gånger förbisett av oss andra nordbor, ger inte bara en häftig och överraskat känslosvallande försmak utan en dröjande mersmak. Folken är idel trevliga, landet andas friskhet och ögonen gottas i omgivningarna. Må va min förkärlek till de karga fjällnejderna men landet har allt; värme och kyla, djupa fjällomsluta fjordar och milsvida öppna hedar, rykande källor och isbeklädda toppar. Vad mer kan man önska sig? På solstekta stränder med vajande palmer frodas lättja och omoral, ett liv på vindpinade låglandshedar invid höga fjällstup är däremot karaktärsdanande. Bättre än så kan jag inte uttrycka den känsla jag får när jag låter blicken vila över landskapet och fyller lungorna med den kalla, friska glaciärluften som om kvällarna rusar ner från fjällandet.
Vad har hänt i veckan då? Jo, vi har lärt oss lite isländska, strosat runt i Reykjavik (läs: styrts runt av vindbyar), börjat få en uppfattning om hur staden är uppbyggd, bekantat oss med kontoret och personalen, hittat genvägar från och till bussen och dessutom planerat upp helgen.
Någon egentligt mätbart arbete har vi inte utfört utan det har mer eller mindre handlat om att få en förståelse av vad vi ska göra och hur vi vill att det ska bli.
Till helgen har vi för avsikt att bestiga Esjan. Ända sedan berget kom inom vårt synfält har vi haft tankar på att bestiga det. Berget kan ni se här nedan, bilden längst upp på inlägget "...omgivningarna". Enligt utsago finns det stigar upp till toppen som vi kan ta. För en karl med bra kondition ska det ta ungefär en timme att ta sig upp på det. Vi planerar att det kommer ta en dag för oss. Bildbevis på bergsbestigningen kommer senare.
Sist, men inte minst, veckans isländska glosor (vad vi har lärt oss):
("Þ" uttalas som "th" i "that" medan "ð" uttalas som "th" i "think", eller som islänningarna säger: "som ett blött 't' ")
Lyknilsorð = lösenord
Staukkar = grabbar (antar vi att det betyder. Det är vad de säger på kontoret när de ropar efter oss)
Gaman = när något är roligt (antar att den svenska versionen är "gamman")
Floð = flod (när det gäller tidvatten)
Fjara = ebb
Goðan daginn = goddag
Ódyr = billig
Luð = tomt (antar att den svenska versionen är "lott" som i jordlott eller kolonilott)
Þráðlaus (vet inte om stavningen är rätt) = trådlöst (om internet)
måndag 15 februari 2010
Imorgon passerar vi Rubicon
Imorgon gäller det.
Avresan till Island.
"Point of no return".
Naglarna är bortbitna, pannan är prydd av svettpärlor, blicken är flackande.
Vad har vi gett oss in på?
Audux omina perpeti.... tapperhet utstår allt.
Avresan till Island.
"Point of no return".
Naglarna är bortbitna, pannan är prydd av svettpärlor, blicken är flackande.
Vad har vi gett oss in på?
Audux omina perpeti.... tapperhet utstår allt.
onsdag 10 februari 2010
Tiden kvar i Svealand
Nu börjar det att dra ihop sig inför avresan mot Island. Vi har en del kvar att göra men det gäller mest smärre förberedelser.
Kvarstoden av veckan kommer ägnas åt att skriva sammanfattningar av de tre planeringsideologier vi valt att studera och analysera utifrån i vårt arbete; trädgårdsstaden, nyrubansimen och kompakta städer. Utöver det finns det inte annat på schemat än att packa resväskan.
För min egen del gäller även att städa ur min lägenhet. I slutet av förra veckan fick jag hjälp av Malin och Martin med att brossla ut alla möbler och bråte ur lägenheten (tack så mycket för hjälpen!). Som bilden visar lyckades jag med bravaden att packa in allt i Malins förrådsutrymme. Det är rent förvånande hur jag lyckades klämma in det som jag tidigare lyckats möblera en 38kvm stor lägenhet med på mindre än 2kvm förrådsyta (innermåtten i förråden är 110x185cm).
Planerna för de första dagarna i Reykjavik är som följer.
Tisdag kväll:
Ankomst till Keflavik flygplats kl 22:20 lokal tid (23:20 svensk tid). Flygbuss till Reykjavik och därefter incheckning på vandrarhemmet Backpackers Reykjavik. Sömn och vila.
Onsdag:
Uppstigning och revelj kl 07:00 lokal tid. Frukost och hygienkontroll. Avmarsch mot Faxafloahafnirs kontorbyggnad kl 08:00. Ankomst vid kontoret 08:10. Möte med kontaktperson Vignir Albertsson och genomgång av arbetsuppgifter, tilldelning av kontorsplats, upprättande av vänskapsband och påbörjan av examensarbete i passande ordning. Inköp av matvaror vid passande tillfälle under dagen. Efter dagens slut tar vi första bussen mot Háholt för byte mot Esjumela. Därifrån spatserar vi ner till Fitjar gästhem där vi kommer att checka in och stationera oss på obestämd tid.
Torsdag:
Uppstigning och revelj vid 07:00. Fyspass enligt BRAK-modellen fram till 07:20. Frukost, hygeinkontroll och samtalstid fram till 07:50. Uppställning vid éntren för avmarsch mot Esjumela busshållplats kl 07:55. Påstigning på buss för avfärd mot Reykjavik centrum kl 08:14. Påbörjan av arbete med examensarbete på kontoret kl 09:00.
Lev och må gott folk!
tisdag 9 februari 2010
Kung för en kväll...
Söndag kväll - stjärndatum 2010-02-07. Bromölla, Filmpalatset.
Jag trodde knappt det var sant. Att det verkligen händer, i Sverige och att det händer mig. Att bli överöst av sådan glamour och uppskattning. Att bli uppmärksammad, igenkänd och få åtnjuta det goda livet. Lite stjärnstatus. Känslan hänger kvar än, om än lite suddig av lyckoruset och den omgivande surrealismen den kom inslagen i.
Låt mig börja från början. Jag och Malin samt våra två vänner Tobias och Camilla och Tobbes storebror Daniel åkte på söndag kväll iväg till Bromölla för att se bioföreställningen "Avatar 3D". Uppståndelsen kring filmen har skakat om bioentusiaster i snart 2 månader och personligen var jag upp-över-öronen förväntansfull av vad jag skulle få uppleva. Vi laddade först upp på Max med ett rejält skrovmål och åkte sedan iväg till Bromölla och Filmpalatset. En ambulerande power nap senare (läs: en timmes bilfärd senare) var vi framme. I ankgång gick vi in i biopalatset och fram mot biljettluckan. Tobbe hade redan förbokat biljetterna så det vara bara en fråga om att kvittera ut dem. Av artighet ställde jag mig längst bak i ledet och väntade på att få betala min biljett. Bakom glaset stod hela biopersonalen och tasslade om något. Skämtsamt frågade Camilla om det var vaktavlösning i biljettkuren men fick bara ett grinande leende till svar. När jag tillslut skulle hämta ut min biljett sträckte jag vant fram mitt kreditkort och fick som svar:
"Nej det bjuder vi på. Du är vår 10.000:ende besöker på den här föreställningen. Du går gratis!"
Jag kom in i ett chocktillstånd. Känslorna bubblade upp och jag minns att jag ord av tacksamhet och förvåning stockades i halsen medan jag darrhänt mottog biljetten. På biljetten stod handskrivet "Nr. 10000".
Resten av kvällen fick jag njuta av personalens största vördnad och hängivenhet. När jag skulle betala mitt tilltugg i biokiosken stoppade de mig när jag räckte efter pengar och sa lugnt: "varsågod, du är Nr. 10.000". När vi skulle gå in i biosalongen och få våra 3D-glasögon ursäktade personalen sig undergivet när de inte hade annat att ge mig en just glasögonen. "Stjärnstatus..." mumlade jag tyst för mig själv.
Den kvällen var jag kung i biografvärldens land. Surrealistiskt, omvälvande och alldeles, alldeles underbart!
Kuriosa:
Filmpalatset i Bromölla blev 2001 utsedd till Sveriges bästa biosalong av SVT1 i Filmkrönikan. Personligen anser jag att det betyget håller i sig än. Bättre biograf, ljud, bild och framförallt sittplatser har jag aldrig upplevt tidigare. Väl värt ett besök!
måndag 8 februari 2010
Studiebesöken, del 3 - Malmö och Västra hamnen
Samma måndag, för precis en vecka sedan, klockan 13.37 rullade vi in på Malmö centralstation efter en faktaspäckad förmiddag i Helsingborg. För en vilsekommen lapplänning tedde sig storstaden oöverskådlig och svårgenomtränglig. Därför överlät jag all orientering på Martin. Som den urbanspårare han är slingrade han snabbt och smidigt genom kvaretern, över kanaler och förbi rödblinkande trafikljus, fram till Malmö stadshus. Eftersom han inte kunde förklara sina tillsynes självklara val av vägar, och endast sparsamt förklarade sina val med att han instinktivt och intuitivt visste vägen dit, kände jag mig som en nyanländ kolonialherre som blint ledsagades av en lejd inföding genom outforskade marker.
Vi hade bokat möte med Tyke Tykesson, arkitekt vid stadsbyggnadskontoret i Malmö. Klockan 14.00 skulle vi träffas och vi var i god tid tack vare urbanspåraren. Med lite fingervisningar och förklaringar av hjälpsamma kommunarbetare lyckades vi tillslut leta oss ända fram till Tykessons kontor. Tykesson hälsade oss hjärtligt välkomna, bjöd in oss till sammanträdesrummet och ordnade kvickt fram lite värmande kaffe. Vi satte oss vid ett stort kvadratiskt bord där bordsskivan utgjordes av ett inglasat flygfoto över hela Malmö stad. Med vana handrörelser började Tykesson att svepa handen över fotot och visa de redan gjorda utbyggnaderna av Malmös hamnområden. Under den kommande timmen föreläste Tykesson om upprinnelsen till hamnutvecklingen, hur den ska gå till väga och hur kommunen ville att det skulle bli. Vi satt stilla bredvid och lyssnade idogt med händerna tätt slutna om den värmande kaffekoppen. Titt som tätt avbröt vi honom med frågor om trafiklösningar, blandstadsambitioner, dag- och nattstäder, grönytor, offentliga, halvprivata och privata rum m.m.
Efter mötet spatserade vi iväg mot utbyggnadsområdet Västra hamnen för att få uppleva det vi just diskuterat och fått fördjupade insikter om. Tyvärr hade dagsljuset börjat falna och vi hann inte långt in i området förrän skymningen föll och bäddade in hela staden i mörker.
De upplevelser vi hann få av området, när vi spatserade genom dess nordliga delar, var att det till största delen var bebyggt av företag som låtit föra upp stora komplex. Komplexen kändes malplacerade eftersom de var uppförda ganska glest ifrån varandra och till sitt yttre var mellan 6 till 7 våningar höga och närmare 50 till 75 meter breda. Deras yttre gav innerstadsassociationer men de stod i en miljö som var allt annat än innerstadslik. Nu bör tilläggas att Västra hamnen inte på långa vägar är utbyggt och att det möjligen kommer vara klart inom 20-25 år. Vår uppfattning är alltså kanske orättvist byggt på ”work in progress”. Ambitionen för området är att det slutligen ska vara innerstadslikt, så hittills kan vi bara konstatera att projektet går i rätt riktning.
Vi hade bokat möte med Tyke Tykesson, arkitekt vid stadsbyggnadskontoret i Malmö. Klockan 14.00 skulle vi träffas och vi var i god tid tack vare urbanspåraren. Med lite fingervisningar och förklaringar av hjälpsamma kommunarbetare lyckades vi tillslut leta oss ända fram till Tykessons kontor. Tykesson hälsade oss hjärtligt välkomna, bjöd in oss till sammanträdesrummet och ordnade kvickt fram lite värmande kaffe. Vi satte oss vid ett stort kvadratiskt bord där bordsskivan utgjordes av ett inglasat flygfoto över hela Malmö stad. Med vana handrörelser började Tykesson att svepa handen över fotot och visa de redan gjorda utbyggnaderna av Malmös hamnområden. Under den kommande timmen föreläste Tykesson om upprinnelsen till hamnutvecklingen, hur den ska gå till väga och hur kommunen ville att det skulle bli. Vi satt stilla bredvid och lyssnade idogt med händerna tätt slutna om den värmande kaffekoppen. Titt som tätt avbröt vi honom med frågor om trafiklösningar, blandstadsambitioner, dag- och nattstäder, grönytor, offentliga, halvprivata och privata rum m.m.
Efter mötet spatserade vi iväg mot utbyggnadsområdet Västra hamnen för att få uppleva det vi just diskuterat och fått fördjupade insikter om. Tyvärr hade dagsljuset börjat falna och vi hann inte långt in i området förrän skymningen föll och bäddade in hela staden i mörker.
De upplevelser vi hann få av området, när vi spatserade genom dess nordliga delar, var att det till största delen var bebyggt av företag som låtit föra upp stora komplex. Komplexen kändes malplacerade eftersom de var uppförda ganska glest ifrån varandra och till sitt yttre var mellan 6 till 7 våningar höga och närmare 50 till 75 meter breda. Deras yttre gav innerstadsassociationer men de stod i en miljö som var allt annat än innerstadslik. Nu bör tilläggas att Västra hamnen inte på långa vägar är utbyggt och att det möjligen kommer vara klart inom 20-25 år. Vår uppfattning är alltså kanske orättvist byggt på ”work in progress”. Ambitionen för området är att det slutligen ska vara innerstadslikt, så hittills kan vi bara konstatera att projektet går i rätt riktning.
lördag 6 februari 2010
Studiebesöken, del 2 - Helsingborg
Det var ett tag sen vi skrev i bloggen. Det beklagar vi. Samtidigt har vi behövt de här senaste dagarna till ”rast och vila på stället”. Att traska fram i snöblask och nordanvind tär på livskrafterna, men nu är vi tillbaka – stronger, faster, Thellbro.
I måndags klev vi upp i arla morgonstund och tog 05.38 tåget till Helsingborg. Väl framme hade vi drygt en och en halv timme på oss innan vi skulle träffa Håkan Asmoarp, projektledare på H+ projektet. Bilderna i inlägget innan synliggör ganska väl vilken atmosfär hamnen andades; hamnmagasin, cementfundament, lastfartyg, färjor och flerfiliga uppmarschhområden. Det var svårt att skaffa sig en tydlig bild om hur detta skulle kunna inlemmas i resten av staden.
Strax innan klockan 11:00 klev vi in på SHIPs lokaler på Bredgatan 11 och väntade in Asmoarp. Lokalen, som var uppskattningsvis 100kvm stor, var fylld med information om H+projektet. Kartor, modeller, ljud och bildvisningar, rymliga utrymmen med sittplatser och en kafeteria – allt så att alla intresserade skulle kunna stilla sin nyfikenhet kring projektet i en stimulerande och avkopplande miljö. Imponerande och ytterst föredömligt med tanke på de ansträngningar som gjorts för att engagera medborgarna.
Prick 11:00 möttes vi upp vid receptionen av en reslig herre som tog oss i hand med ett fast och förtroendeingivande handslag. Herren presenterade sig som Håkan Asmoarp, projektledare för projektet. Under den kommande timmen, som skenade iväg snabbare än vi anat, fick vi en ganska klar bild av hur H+, ett av Sveriges största stadsbyggnadsprojekt, skulle genomföras. Vi fick en inblick i problematiken, fick uppleva visionerna i ord och bild, fick engagerat höra om möjligheterna och hur det hela utvecklats under de senaste 20 åren.
Med huvudbry och leende läppar lämnade vi utställningslokalen strax efter 12:00 och begav oss mot tågstationen för att ta 12:33 tåget mot Malmö.
Känslomässigt skulle jag vilja förklara mitt känsloliv under och efter mötet som följande (i kronologisk ordning); vänlig – imponerad – förvirrad – skamsen (över mina dåliga förkunskaper) – ödmjuk (över Håkans kunskaper) – avundsam (över Martins förkunskaper) – fokuserad – inspirerad – tyngd (över arbetsbördan som måste ligga bakom allt jag blev inspirerad av) – lättad (av alla tips jag lyckades snappa upp) – hängivenhet – stolthet – tacksamhet – separationsångest och slutligen förvirring och mental trötthet.
I måndags klev vi upp i arla morgonstund och tog 05.38 tåget till Helsingborg. Väl framme hade vi drygt en och en halv timme på oss innan vi skulle träffa Håkan Asmoarp, projektledare på H+ projektet. Bilderna i inlägget innan synliggör ganska väl vilken atmosfär hamnen andades; hamnmagasin, cementfundament, lastfartyg, färjor och flerfiliga uppmarschhområden. Det var svårt att skaffa sig en tydlig bild om hur detta skulle kunna inlemmas i resten av staden.
Strax innan klockan 11:00 klev vi in på SHIPs lokaler på Bredgatan 11 och väntade in Asmoarp. Lokalen, som var uppskattningsvis 100kvm stor, var fylld med information om H+projektet. Kartor, modeller, ljud och bildvisningar, rymliga utrymmen med sittplatser och en kafeteria – allt så att alla intresserade skulle kunna stilla sin nyfikenhet kring projektet i en stimulerande och avkopplande miljö. Imponerande och ytterst föredömligt med tanke på de ansträngningar som gjorts för att engagera medborgarna.
Prick 11:00 möttes vi upp vid receptionen av en reslig herre som tog oss i hand med ett fast och förtroendeingivande handslag. Herren presenterade sig som Håkan Asmoarp, projektledare för projektet. Under den kommande timmen, som skenade iväg snabbare än vi anat, fick vi en ganska klar bild av hur H+, ett av Sveriges största stadsbyggnadsprojekt, skulle genomföras. Vi fick en inblick i problematiken, fick uppleva visionerna i ord och bild, fick engagerat höra om möjligheterna och hur det hela utvecklats under de senaste 20 åren.
Med huvudbry och leende läppar lämnade vi utställningslokalen strax efter 12:00 och begav oss mot tågstationen för att ta 12:33 tåget mot Malmö.
Känslomässigt skulle jag vilja förklara mitt känsloliv under och efter mötet som följande (i kronologisk ordning); vänlig – imponerad – förvirrad – skamsen (över mina dåliga förkunskaper) – ödmjuk (över Håkans kunskaper) – avundsam (över Martins förkunskaper) – fokuserad – inspirerad – tyngd (över arbetsbördan som måste ligga bakom allt jag blev inspirerad av) – lättad (av alla tips jag lyckades snappa upp) – hängivenhet – stolthet – tacksamhet – separationsångest och slutligen förvirring och mental trötthet.
torsdag 4 februari 2010
torsdag 28 januari 2010
Vissa uttryck gör stora intryck
Efter ett under stundom högljutt meningsutbytande med folk från det sydligast syd till det mellersta nord har vi börjat vidga vårt språkregister med flera olika dialektala delikatesser.
Har du något folkuttryck från när och fjärran som du kan spä på vårt ordförråd med?
Har du något folkuttryck från när och fjärran som du kan spä på vårt ordförråd med?
Admin meckar...
E´sannan!*
Nu har vi skrivit om krypteringen och koderna för bloggen så att alla, ALLA (!), kan skriva och kommentera våra underfundiga, gripande, komiska, sorgliga, upprörande och hänryckande blogginlägg.
Väl bekomme!
*Allmänt folkuttryck från Vilhelmina med innebörden "så ja, nu var det klart"
Nu har vi skrivit om krypteringen och koderna för bloggen så att alla, ALLA (!), kan skriva och kommentera våra underfundiga, gripande, komiska, sorgliga, upprörande och hänryckande blogginlägg.
Väl bekomme!
*Allmänt folkuttryck från Vilhelmina med innebörden "så ja, nu var det klart"
onsdag 27 januari 2010
I stormens öga.
De säger, de som vet något, att mitt inuti en tromb eller tornado är det kav lugnt. I ögat av stormen, mitt inne i navet, råder det stillhet. Runt om navet rasar däremot stormen obarmhärtigt fram och kastar uppslitet bråte vida omkring. Vad vill jag säga med det här då frågar en otålig besökare? Jo - jag och Martin befinner oss mitt inne i stormen. Vi har tagit itu med allt vi veterligen kan åta oss och just nu flyter dagarna på i sakta mak. Samtidigt har vi en skavande, pockande känsla av oro och rastlöshet som viskar att när vi minst anar det kan all världens kaos bryta ut. När vi minst anar det kan vi bli helt överlupna med saker att reda ut, nedslagna av en dignande arbetsbörda fylld av uppgifter vi förbisett eller glömt vid något tidigare tillfälle. Stormens öga...
Hur som helst, som det förhåller sig nu har vi i alla fall lyckats med bragden att planera upp våra studiebesök inför nästa vecka. På måndag morgon tar vi tåget mot Skåne och stålsätter oss inför två hektiska dagar inom- och utomlands.
Schemat ser ut som följande:
Måndag - Kl 11:00, möte med projektledare för H+-projektet i Helsingborg
Kl 14:00, möte med arkitekt på Malmös stadsbyggnadskontor
Tisdag - Kl 10:00 möte med byplanchef för By og Havn i Köpenhamn (bokades telefonledes UTAN Martins förtjänst, men jag är inte bitter...)
Syftet med studiebesöken och mötena är att få en inblick i hur andra städer hanterat deras hamnar och utbyggnaden som de gör där. Hamnområdena i respektive städer blir på så vis "referenshamnar" för oss som vi kan jämföra våra tankar och teorier mot när vi väl ska göra slag i saken och författa var sitt planförslag över Gamla hamnen i Reykjavik.
Vi återkommer senare med bilder och hypersubjektiva reflektioner från studiebesöken.
Lev och må gott folk!
Hur som helst, som det förhåller sig nu har vi i alla fall lyckats med bragden att planera upp våra studiebesök inför nästa vecka. På måndag morgon tar vi tåget mot Skåne och stålsätter oss inför två hektiska dagar inom- och utomlands.
Schemat ser ut som följande:
Måndag - Kl 11:00, möte med projektledare för H+-projektet i Helsingborg
Kl 14:00, möte med arkitekt på Malmös stadsbyggnadskontor
Tisdag - Kl 10:00 möte med byplanchef för By og Havn i Köpenhamn (bokades telefonledes UTAN Martins förtjänst, men jag är inte bitter...)
Syftet med studiebesöken och mötena är att få en inblick i hur andra städer hanterat deras hamnar och utbyggnaden som de gör där. Hamnområdena i respektive städer blir på så vis "referenshamnar" för oss som vi kan jämföra våra tankar och teorier mot när vi väl ska göra slag i saken och författa var sitt planförslag över Gamla hamnen i Reykjavik.
Vi återkommer senare med bilder och hypersubjektiva reflektioner från studiebesöken.
Lev och må gott folk!
måndag 25 januari 2010
Efter-lunch-debriefing
Så har man svullat lunch och sitter nu helt uppslukad av kaffetåren med tillhörande pris. Jag vill passa på att tacka Eldorado för lunchen, Gevalia för kaffet och Swedish Match för tobaken.
Under eftermiddagen väntar idisslande och telefonsamtal till studiebesökskommunerna. H-borg var helt på direkt, men Malmö och Köpenhamn är oss fortfarande svaret skyldiga. Jag ska försöka att tvinga Martin att ringa Danmark för även om skånska kan vara svårt för mig att tyda så ligger danska helt utanför mitt språköra. Min övertalningsmetod bygger på "piska" och "morot" om vartannat, dvs. hot och erbjudanden.
Det var allt för tillfället - over and out.
Under eftermiddagen väntar idisslande och telefonsamtal till studiebesökskommunerna. H-borg var helt på direkt, men Malmö och Köpenhamn är oss fortfarande svaret skyldiga. Jag ska försöka att tvinga Martin att ringa Danmark för även om skånska kan vara svårt för mig att tyda så ligger danska helt utanför mitt språköra. Min övertalningsmetod bygger på "piska" och "morot" om vartannat, dvs. hot och erbjudanden.
Det var allt för tillfället - over and out.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
