Scener ur ett examenskap.

"Smekmånaden" är över. Vardagen har tagit vid och den malande vardagsklockans gäckande tideräkning står den skärrade studenten upp i halsen. Examensarbete är lätt att förstå i teorin, att konceptet ligger i att ge prov på insikt och färdighet genom ett avslutande diplomarbete, men hur skall det te sig i praktisk mening? Vad är meningen egentligen - och vad ger det annat än ett bläckpräntat bevis på samhällsnyttig duglighet? Sex månader av kval, krystade prestationer och ett mellanmänskligt spel av inövade artighetsfraser och bollkastande av indoktrinerade fackmässiga begrepp?

Studiebubblan har brustit. Explosionen förled i tysthet men uppmärksammades icke desto mindre av oss båda. Det har skapat ett vakuum mellan oss som vi i nöd har tvingats fylla med ordvitsar och överansträngda vänskapsyttringar:

- "Ska jag hämta kaffet?"
- "Nej men det är alldeles för mycket begärt! Sitt kvar du, jag ordnar det!"
- "Nej men ånej! Sitt kvar du, jag måste ändå få röra lite på mig."
- "Jag tyckte precis du sa att du hade träningsvärk?"
- "Eh.... ja..."

En olidlig tystnad infaller med mätbar exakthet när vi väl försöker punktera vakuumet. Rummet krymper, väggarna kommer närmre och luften blir spänd, stinn och tjock att andas. Ordväxlingen byter skepnad och tar färg av stämningen:

- "Nu är det så här det blir; jag går och hämtar kaffet och du sitter kvar - förstått!?"
- "Går du iväg efter de där sumpkaffet kan jag inte lova att din cd-rom fungerar när du kommer tillbaka."

Examenskapet börjar bli tungt att bära. Jag har märkt tydliga förändringar hos oss båda. Martins ansikte har blivit djupt fårat och han har fått en dimmig, likgiltig blick. Hans axlar och skuldror har sjunkit ihop, som om han axlats av ett allt för stort ok. Ibland bryter han tystnaden genom att plocka upp telefonen och prata livfullt och glatt. Det oroväckande i sammanhanget är att telefonen har varit urkopplad sedan ett par veckor tillbaka.

I dag döljs himlen av tjocka molnslöjor som driver sävligt över himlavalvet. I slutet av veckan lovas det vackert väder. Kanske solen strålar kan återuppväcka den studielust som falnat och åter tända den gnistan som tidigare brann så klart i våra ögon.