lördag 27 februari 2010

Lördag, andra veckan...

Vår hem väg ser inte bättre ut än så här. Själv tror jag inte att ögat kan vänja sig med det, ni får avgöra själv.



Idag var vi vid en gammal kvarn här i Mosfellsbaer, Àlafoss (uttalas Aulafoss). Nuförtiden har de en outlet där och säljer bland annat ullkläder. Vi tog tillfället i akt att köpa varsin isländsk ulltröja.



Därefter gick vi till badhuset som ligger allra närmast (drygt 20min gångväg från vårt gästhem) och njöt av geotermikens värmande energi. Att bada i 40-gradigt vatten medan grova snöflingor faller tungt mot marken är nästan magiskt. Ni borde prov´at.

fredag 26 februari 2010

Problem på hemvägen

Längsefter vägen hem hade fick vi ömsom krypa ömsom pulsa fram över områden där vinden sopat ihop snön till ett metertjockt täcke.



torsdag 25 februari 2010

Hernän snög´e, henne bäre vrak ne..

Jo, för den som är bekant med vilhelminamålet förstår att det snöar ymnigt här i Reykjavik. Kall, lätt snö som drevar och gör vägarna spåriga och bromsar upp trafiken till och från staden. Misstolka mig inte, det är inget kaos i staden. Islänningarna verkar vana, de tar det med en klackspark och huttrar muntert i den vinddrivna snöröken.

Bestu kvaedja!

fredag 19 februari 2010

Für Tobbe...

Island växer...

...i mina ögon.

Det lilla landet och ö-riket, långt bort från närmaste kontinent, utkastat i havet och många gånger förbisett av oss andra nordbor, ger inte bara en häftig och överraskat känslosvallande försmak utan en dröjande mersmak. Folken är idel trevliga, landet andas friskhet och ögonen gottas i omgivningarna. Må va min förkärlek till de karga fjällnejderna men landet har allt; värme och kyla, djupa fjällomsluta fjordar och milsvida öppna hedar, rykande källor och isbeklädda toppar. Vad mer kan man önska sig? På solstekta stränder med vajande palmer frodas lättja och omoral, ett liv på vindpinade låglandshedar invid höga fjällstup är däremot karaktärsdanande. Bättre än så kan jag inte uttrycka den känsla jag får när jag låter blicken vila över landskapet och fyller lungorna med den kalla, friska glaciärluften som om kvällarna rusar ner från fjällandet.

Vad har hänt i veckan då? Jo, vi har lärt oss lite isländska, strosat runt i Reykjavik (läs: styrts runt av vindbyar), börjat få en uppfattning om hur staden är uppbyggd, bekantat oss med kontoret och personalen, hittat genvägar från och till bussen och dessutom planerat upp helgen.
Någon egentligt mätbart arbete har vi inte utfört utan det har mer eller mindre handlat om att få en förståelse av vad vi ska göra och hur vi vill att det ska bli.

Till helgen har vi för avsikt att bestiga Esjan. Ända sedan berget kom inom vårt synfält har vi haft tankar på att bestiga det. Berget kan ni se här nedan, bilden längst upp på inlägget "...omgivningarna". Enligt utsago finns det stigar upp till toppen som vi kan ta. För en karl med bra kondition ska det ta ungefär en timme att ta sig upp på det. Vi planerar att det kommer ta en dag för oss. Bildbevis på bergsbestigningen kommer senare.

Sist, men inte minst, veckans isländska glosor (vad vi har lärt oss):

("Þ" uttalas som "th" i "that" medan "ð" uttalas som "th" i "think", eller som islänningarna säger: "som ett blött 't' ")

Lyknilsorð = lösenord
Staukkar = grabbar (antar vi att det betyder. Det är vad de säger på kontoret när de ropar efter oss)
Gaman = när något är roligt (antar att den svenska versionen är "gamman")
Floð = flod (när det gäller tidvatten)
Fjara = ebb
Goðan daginn = goddag
Ódyr = billig
Luð = tomt (antar att den svenska versionen är "lott" som i jordlott eller kolonilott)
Þráðlaus (vet inte om stavningen är rätt) = trådlöst (om internet)

måndag 15 februari 2010

Imorgon passerar vi Rubicon

Imorgon gäller det.

Avresan till Island.

"Point of no return".

Naglarna är bortbitna, pannan är prydd av svettpärlor, blicken är flackande.
Vad har vi gett oss in på?

Audux omina perpeti.... tapperhet utstår allt.

onsdag 10 februari 2010

Tiden kvar i Svealand


Nu börjar det att dra ihop sig inför avresan mot Island. Vi har en del kvar att göra men det gäller mest smärre förberedelser.

Kvarstoden av veckan kommer ägnas åt att skriva sammanfattningar av de tre planeringsideologier vi valt att studera och analysera utifrån i vårt arbete; trädgårdsstaden, nyrubansimen och kompakta städer. Utöver det finns det inte annat på schemat än att packa resväskan.

För min egen del gäller även att städa ur min lägenhet. I slutet av förra veckan fick jag hjälp av Malin och Martin med att brossla ut alla möbler och bråte ur lägenheten (tack så mycket för hjälpen!). Som bilden visar lyckades jag med bravaden att packa in allt i Malins förrådsutrymme. Det är rent förvånande hur jag lyckades klämma in det som jag tidigare lyckats möblera en 38kvm stor lägenhet med på mindre än 2kvm förrådsyta (innermåtten i förråden är 110x185cm).

Planerna för de första dagarna i Reykjavik är som följer.

Tisdag kväll:
Ankomst till Keflavik flygplats kl 22:20 lokal tid (23:20 svensk tid). Flygbuss till Reykjavik och därefter incheckning på vandrarhemmet Backpackers Reykjavik. Sömn och vila.

Onsdag:
Uppstigning och revelj kl 07:00 lokal tid. Frukost och hygienkontroll. Avmarsch mot Faxafloahafnirs kontorbyggnad kl 08:00. Ankomst vid kontoret 08:10. Möte med kontaktperson Vignir Albertsson och genomgång av arbetsuppgifter, tilldelning av kontorsplats, upprättande av vänskapsband och påbörjan av examensarbete i passande ordning. Inköp av matvaror vid passande tillfälle under dagen. Efter dagens slut tar vi första bussen mot Háholt för byte mot Esjumela. Därifrån spatserar vi ner till Fitjar gästhem där vi kommer att checka in och stationera oss på obestämd tid.

Torsdag:
Uppstigning och revelj vid 07:00. Fyspass enligt BRAK-modellen fram till 07:20. Frukost, hygeinkontroll och samtalstid fram till 07:50. Uppställning vid éntren för avmarsch mot Esjumela busshållplats kl 07:55. Påstigning på buss för avfärd mot Reykjavik centrum kl 08:14. Påbörjan av arbete med examensarbete på kontoret kl 09:00.


Lev och må gott folk!

tisdag 9 februari 2010

Kung för en kväll...


Söndag kväll - stjärndatum 2010-02-07. Bromölla, Filmpalatset.

Jag trodde knappt det var sant. Att det verkligen händer, i Sverige och att det händer mig. Att bli överöst av sådan glamour och uppskattning. Att bli uppmärksammad, igenkänd och få åtnjuta det goda livet. Lite stjärnstatus. Känslan hänger kvar än, om än lite suddig av lyckoruset och den omgivande surrealismen den kom inslagen i.

Låt mig börja från början. Jag och Malin samt våra två vänner Tobias och Camilla och Tobbes storebror Daniel åkte på söndag kväll iväg till Bromölla för att se bioföreställningen "Avatar 3D". Uppståndelsen kring filmen har skakat om bioentusiaster i snart 2 månader och personligen var jag upp-över-öronen förväntansfull av vad jag skulle få uppleva. Vi laddade först upp på Max med ett rejält skrovmål och åkte sedan iväg till Bromölla och Filmpalatset. En ambulerande power nap senare (läs: en timmes bilfärd senare) var vi framme. I ankgång gick vi in i biopalatset och fram mot biljettluckan. Tobbe hade redan förbokat biljetterna så det vara bara en fråga om att kvittera ut dem. Av artighet ställde jag mig längst bak i ledet och väntade på att få betala min biljett. Bakom glaset stod hela biopersonalen och tasslade om något. Skämtsamt frågade Camilla om det var vaktavlösning i biljettkuren men fick bara ett grinande leende till svar. När jag tillslut skulle hämta ut min biljett sträckte jag vant fram mitt kreditkort och fick som svar:

"Nej det bjuder vi på. Du är vår 10.000:ende besöker på den här föreställningen. Du går gratis!"

Jag kom in i ett chocktillstånd. Känslorna bubblade upp och jag minns att jag ord av tacksamhet och förvåning stockades i halsen medan jag darrhänt mottog biljetten. På biljetten stod handskrivet "Nr. 10000".

Resten av kvällen fick jag njuta av personalens största vördnad och hängivenhet. När jag skulle betala mitt tilltugg i biokiosken stoppade de mig när jag räckte efter pengar och sa lugnt: "varsågod, du är Nr. 10.000". När vi skulle gå in i biosalongen och få våra 3D-glasögon ursäktade personalen sig undergivet när de inte hade annat att ge mig en just glasögonen. "Stjärnstatus..." mumlade jag tyst för mig själv.

Den kvällen var jag kung i biografvärldens land. Surrealistiskt, omvälvande och alldeles, alldeles underbart!


Kuriosa:
Filmpalatset i Bromölla blev 2001 utsedd till Sveriges bästa biosalong av SVT1 i Filmkrönikan. Personligen anser jag att det betyget håller i sig än. Bättre biograf, ljud, bild och framförallt sittplatser har jag aldrig upplevt tidigare. Väl värt ett besök!

måndag 8 februari 2010

Studiebesöken, del 3 - Malmö och Västra hamnen

Samma måndag, för precis en vecka sedan, klockan 13.37 rullade vi in på Malmö centralstation efter en faktaspäckad förmiddag i Helsingborg. För en vilsekommen lapplänning tedde sig storstaden oöverskådlig och svårgenomtränglig. Därför överlät jag all orientering på Martin. Som den urbanspårare han är slingrade han snabbt och smidigt genom kvaretern, över kanaler och förbi rödblinkande trafikljus, fram till Malmö stadshus. Eftersom han inte kunde förklara sina tillsynes självklara val av vägar, och endast sparsamt förklarade sina val med att han instinktivt och intuitivt visste vägen dit, kände jag mig som en nyanländ kolonialherre som blint ledsagades av en lejd inföding genom outforskade marker.

Vi hade bokat möte med Tyke Tykesson, arkitekt vid stadsbyggnadskontoret i Malmö. Klockan 14.00 skulle vi träffas och vi var i god tid tack vare urbanspåraren. Med lite fingervisningar och förklaringar av hjälpsamma kommunarbetare lyckades vi tillslut leta oss ända fram till Tykessons kontor. Tykesson hälsade oss hjärtligt välkomna, bjöd in oss till sammanträdesrummet och ordnade kvickt fram lite värmande kaffe. Vi satte oss vid ett stort kvadratiskt bord där bordsskivan utgjordes av ett inglasat flygfoto över hela Malmö stad. Med vana handrörelser började Tykesson att svepa handen över fotot och visa de redan gjorda utbyggnaderna av Malmös hamnområden. Under den kommande timmen föreläste Tykesson om upprinnelsen till hamnutvecklingen, hur den ska gå till väga och hur kommunen ville att det skulle bli. Vi satt stilla bredvid och lyssnade idogt med händerna tätt slutna om den värmande kaffekoppen. Titt som tätt avbröt vi honom med frågor om trafiklösningar, blandstadsambitioner, dag- och nattstäder, grönytor, offentliga, halvprivata och privata rum m.m.

Efter mötet spatserade vi iväg mot utbyggnadsområdet Västra hamnen för att få uppleva det vi just diskuterat och fått fördjupade insikter om. Tyvärr hade dagsljuset börjat falna och vi hann inte långt in i området förrän skymningen föll och bäddade in hela staden i mörker.

De upplevelser vi hann få av området, när vi spatserade genom dess nordliga delar, var att det till största delen var bebyggt av företag som låtit föra upp stora komplex. Komplexen kändes malplacerade eftersom de var uppförda ganska glest ifrån varandra och till sitt yttre var mellan 6 till 7 våningar höga och närmare 50 till 75 meter breda. Deras yttre gav innerstadsassociationer men de stod i en miljö som var allt annat än innerstadslik. Nu bör tilläggas att Västra hamnen inte på långa vägar är utbyggt och att det möjligen kommer vara klart inom 20-25 år. Vår uppfattning är alltså kanske orättvist byggt på ”work in progress”. Ambitionen för området är att det slutligen ska vara innerstadslikt, så hittills kan vi bara konstatera att projektet går i rätt riktning.

lördag 6 februari 2010

Studiebesöken, del 2 - Helsingborg

Det var ett tag sen vi skrev i bloggen. Det beklagar vi. Samtidigt har vi behövt de här senaste dagarna till ”rast och vila på stället”. Att traska fram i snöblask och nordanvind tär på livskrafterna, men nu är vi tillbaka – stronger, faster, Thellbro.

I måndags klev vi upp i arla morgonstund och tog 05.38 tåget till Helsingborg. Väl framme hade vi drygt en och en halv timme på oss innan vi skulle träffa Håkan Asmoarp, projektledare på H+ projektet. Bilderna i inlägget innan synliggör ganska väl vilken atmosfär hamnen andades; hamnmagasin, cementfundament, lastfartyg, färjor och flerfiliga uppmarschhområden. Det var svårt att skaffa sig en tydlig bild om hur detta skulle kunna inlemmas i resten av staden.

Strax innan klockan 11:00 klev vi in på SHIPs lokaler på Bredgatan 11 och väntade in Asmoarp. Lokalen, som var uppskattningsvis 100kvm stor, var fylld med information om H+projektet. Kartor, modeller, ljud och bildvisningar, rymliga utrymmen med sittplatser och en kafeteria – allt så att alla intresserade skulle kunna stilla sin nyfikenhet kring projektet i en stimulerande och avkopplande miljö. Imponerande och ytterst föredömligt med tanke på de ansträngningar som gjorts för att engagera medborgarna.

Prick 11:00 möttes vi upp vid receptionen av en reslig herre som tog oss i hand med ett fast och förtroendeingivande handslag. Herren presenterade sig som Håkan Asmoarp, projektledare för projektet. Under den kommande timmen, som skenade iväg snabbare än vi anat, fick vi en ganska klar bild av hur H+, ett av Sveriges största stadsbyggnadsprojekt, skulle genomföras. Vi fick en inblick i problematiken, fick uppleva visionerna i ord och bild, fick engagerat höra om möjligheterna och hur det hela utvecklats under de senaste 20 åren.

Med huvudbry och leende läppar lämnade vi utställningslokalen strax efter 12:00 och begav oss mot tågstationen för att ta 12:33 tåget mot Malmö.

Känslomässigt skulle jag vilja förklara mitt känsloliv under och efter mötet som följande (i kronologisk ordning); vänlig – imponerad – förvirrad – skamsen (över mina dåliga förkunskaper) – ödmjuk (över Håkans kunskaper) – avundsam (över Martins förkunskaper) – fokuserad – inspirerad – tyngd (över arbetsbördan som måste ligga bakom allt jag blev inspirerad av) – lättad (av alla tips jag lyckades snappa upp) – hängivenhet – stolthet – tacksamhet – separationsångest och slutligen förvirring och mental trötthet.