Studiebesöken, del 3 - Malmö och Västra hamnen

Samma måndag, för precis en vecka sedan, klockan 13.37 rullade vi in på Malmö centralstation efter en faktaspäckad förmiddag i Helsingborg. För en vilsekommen lapplänning tedde sig storstaden oöverskådlig och svårgenomtränglig. Därför överlät jag all orientering på Martin. Som den urbanspårare han är slingrade han snabbt och smidigt genom kvaretern, över kanaler och förbi rödblinkande trafikljus, fram till Malmö stadshus. Eftersom han inte kunde förklara sina tillsynes självklara val av vägar, och endast sparsamt förklarade sina val med att han instinktivt och intuitivt visste vägen dit, kände jag mig som en nyanländ kolonialherre som blint ledsagades av en lejd inföding genom outforskade marker.

Vi hade bokat möte med Tyke Tykesson, arkitekt vid stadsbyggnadskontoret i Malmö. Klockan 14.00 skulle vi träffas och vi var i god tid tack vare urbanspåraren. Med lite fingervisningar och förklaringar av hjälpsamma kommunarbetare lyckades vi tillslut leta oss ända fram till Tykessons kontor. Tykesson hälsade oss hjärtligt välkomna, bjöd in oss till sammanträdesrummet och ordnade kvickt fram lite värmande kaffe. Vi satte oss vid ett stort kvadratiskt bord där bordsskivan utgjordes av ett inglasat flygfoto över hela Malmö stad. Med vana handrörelser började Tykesson att svepa handen över fotot och visa de redan gjorda utbyggnaderna av Malmös hamnområden. Under den kommande timmen föreläste Tykesson om upprinnelsen till hamnutvecklingen, hur den ska gå till väga och hur kommunen ville att det skulle bli. Vi satt stilla bredvid och lyssnade idogt med händerna tätt slutna om den värmande kaffekoppen. Titt som tätt avbröt vi honom med frågor om trafiklösningar, blandstadsambitioner, dag- och nattstäder, grönytor, offentliga, halvprivata och privata rum m.m.

Efter mötet spatserade vi iväg mot utbyggnadsområdet Västra hamnen för att få uppleva det vi just diskuterat och fått fördjupade insikter om. Tyvärr hade dagsljuset börjat falna och vi hann inte långt in i området förrän skymningen föll och bäddade in hela staden i mörker.

De upplevelser vi hann få av området, när vi spatserade genom dess nordliga delar, var att det till största delen var bebyggt av företag som låtit föra upp stora komplex. Komplexen kändes malplacerade eftersom de var uppförda ganska glest ifrån varandra och till sitt yttre var mellan 6 till 7 våningar höga och närmare 50 till 75 meter breda. Deras yttre gav innerstadsassociationer men de stod i en miljö som var allt annat än innerstadslik. Nu bör tilläggas att Västra hamnen inte på långa vägar är utbyggt och att det möjligen kommer vara klart inom 20-25 år. Vår uppfattning är alltså kanske orättvist byggt på ”work in progress”. Ambitionen för området är att det slutligen ska vara innerstadslikt, så hittills kan vi bara konstatera att projektet går i rätt riktning.