Baby steps, baby steps...

Efter några blåsiga och kalla dagar har våren så sakteliga kommit till Island. Martin hittade en köldtrotsig buske igår som fått nog av vintern och valt att spricka fram med blygsamma små gröna blad. Jag bugade djupt inför busken och önskade den lycka till. Martin hälsade den välkommen till sommaren genom att behärskat och gentlemannamässigt lyfta på mösskanten och nicka artigt mot den.

Det mildare vädret, och framför allt solskenet har väckt liv i mig igen. Jag och Island har haft vårt första bråk. Vi har sagt saker vi inte menat, vi har sårat, ignorerat och pikat varandra, men med värmen kom även kärleken för varandra tillbaka. Nu leker livet igen. Älska, glömma och förlåta - livet stora gåta.

Arbetet går framåt, men med små steg i rätt riktning - baby steps. Vi har i veckor suttit och letat fram och sammanställt planeringsförutsättningarna. De är:

- Hamnens historia och betydelse för islänningar
- Reykjaviks ÖP och tidigare ställningstaganden
- Geotekniska förhållanden och markbeskaffenhet samt förorenad mark
- Växt- och djurliv
- Skyddade områden och kulturminnen
- Bebyggelse
- Infrastruktur och trafik
- Verksamheter och service, både offentlig och privat
- Klimataspekter (inkl. havet och tidvatten)
- Markägoförhållanden

Nu börjar vi se slutet på planeringsförutsättningarna och förhoppningen är att vi kan hugga in på nästa del i början på nästa vecka. Då är det teoretisk utgångspunkt och analys som gäller. Vi ska försöka reda ut hur marken används, hur den kan användas och hur stora delar av området som måste användas om fiskeverksamheten (och andra verksamheter) ska finnas kvar. Den teoretiska utgångspunkten ska formuleras med stöd från tre olika planeringsideologier (trädgårdsstaden, ny urbanism och den kompakta staden). Hur det ska gå till vet vi ännu inte men vi hoppas att inom en snar framtid bli slagen av ett tillstånd av total förståelse av hur det ska göras. Under har ju skett förr... tror vi...


Idag ser dagsformen ut så här:

(obs. bilden är något retuscherad)